en låg där på de kalla badrumsplattorna, helt malplacerad – tyst, konstig och lite oroande.
Min pojkvän och jag stirrade på den mycket längre än vi borde ha gjort, oförmögna att förklara varför en så liten, formlös klump kändes så oroande. Den såg ut som en fuktig, organisk massa, den typen av sak som inte hörde hemma i ett rent, modernt badrum. Ju längre vi tittade, desto mindre mening gav den.
Vi gick igenom alla förklaringar vi kunde komma på, den ena mer oroande än den andra. En parasit? Någon konstig sorts mögel? Något som hade fallit ner inifrån väggarna? Ju mer vi spekulerade, desto mer började badrummet kännas som ett rum där något i tysthet hade gått fel.
Även när vi viskade fram och tillbaka visste en del av oss att vi överreagerade – men oron försvann inte.
Två vuxna, helt förvirrade av en oidentifierbar fläck på golvet. Det var en märklig påminnelse om hur skör vår känsla av normalitet kan vara när något obekant dyker upp på en plats vi tror att vi förstår.
